förstärkarepreamps

Förstärkarepreamps är enheter som används för att förstärka svaga signaler från ljudkällor som mikrofoner, instrument eller skivspelare till lämplig nivå för vidare behandling i ett ljudsystem. De kan vara fristående enheter eller inbyggda i en mixer, ljudgränssnitt eller kombinerad förstärkare. Huvuduppgiften är att höja signalen med så låg brus- och distorsion som möjligt och att matcha källans impedans med efterföljande komponenter.

Vanliga typer är mikrofonförstärkare (mic preamps), phono preamps med RIAA‑korrigering för vinyl, DI-preamps för elinstrument samt line‑level preamps som används för att förbättra signalens nivå innan en mixer eller förstärkare. Mikrofongränssnittet kan ofta tillhandahålla phantom power för kondensatormikrofoner.

Viktiga specifikationer är uttryckt i gain (vanligt vid ca 20–70 dB för mikrofonpreamp), ingångsimpedans (ofta runt 1,5–3 kΩ för mikrofoner), signal‑/brusförhållande (SNR), totalt harmonisk distorsion (THD) och bandwidth. Phono preamps inkluderar även en RIAA‑korrigering som kompenserar för skivans frekvensrespons. Anslutningar inkluderar XLR, 1/4-tums TRS och RCA.

Vid val av förstärkarpreamps bedöms användningsområde, källtyp, behov av phantom power, bruset, headroom och om preampen bör vara färgande (tubbas) eller neutralt ljudande. I professionella sammanhang är hög SNR och korrekt ingångsimpedans viktig.