förstoringsgrad

Förstoringsgrad är ett mått på hur stort ett bildobjekt blir i förhållande till det verkliga objektet när det används i ett optiskt system eller med betraktande öga. Den kan beskrivas som linjär (transversal) förstoringsgrad, där förstoringsgraden är bildens storlek delat med objektets storlek, eller som vinkelmässig förstoringsgrad, där man jämför bildens vinkel mot objektets vinkel när den ses genom instrumentet jämfört med med ögat utan instrument.

I linjär förstoringsgrad anges ofta M = h_i / h_o, där h_i är bildens höjd och h_o objektets höjd. Inom linjär teori för enkla linser är ett vanligt uttryck M = -v/u, där v är bildavstånd och u är objektavstånd; den negativa tecken visar att bilden ofta är inverterad i förhållande till objektet. Vinkelförstorning syftar på hur stor bilden ser ut i synvinkeln jämfört med originalet.

Praktiska tillämpningar inkluderar mikroskop, teleskop, kameror och projektorer. Inom mikroskop är den totala förstoringen produkten av objektivets förstoringsgrad och okularets förstoringsgrad (t.ex. 40x objektiv och 10x okulär ger ungefär 400x totalt). Inom fotografi och tryck används ofta förstoringsgraden som bildens storlek i relation till objektets storlek på sensor eller i tryckt reproduktion.

Begränsningar av förstoringen uppkommer av diffraktion, optiska aberrationer, sensorupplösning och belysning. Högre förstoringsgrad ger inte alltid skarpare eller mer detaljerad bild; utan att förbättra upplösningen kan det bara förstora en suddig bild. Förståelse av begreppet förstoringsgrad är därför sammanvävd med systemets upplösning och kvalitet.