förnamnet

Förnamnet är det namn som ges åt en person vid födseln eller namnändring och som används för att särskilja individen, särskilt i kombination med efternamnet. I svenskt språkbruk består förnamnet av den första delen av personens fullständiga namn och används i vardagen, i dokument och i myndighetsärenden. De flesta svenskar har ett eller flera förnamn; mellannamn kan också ingå som extra namn, medan efternamnet alltid utgör familjenamnet. Den som vill kan även använda ett särskilt namn i vardagen, s.k. tilltalsnamn, som ofta fungerar som det namn man svarar på i samtal även om det inte alltid är exakt samma som det registrerade förnamnet.

Namnet är registrerat i folkbokföringen och regleras i Namnlagen. En person kan ansöka hos Skatteverket om ändring eller tillägg av förnamn; myndigheten kan avslå förslag som bedöms olämpliga eller vilseledande. Lagen syftar till att säkerställa att namn fungerar i officiella sammanhang och i vardaglig kommunikation, och den sätter ofta gränser för hur namn får användas samt hur de registreras i olika dokument. Antalet förnamn är inte strikt bundet av lagen, men målet är att namnen ska vara praktiska och lätta att använda i samhället.

Etymologiskt betyder förnamnet namnet som ges före familjenamnet, i kontrast till efternamnet. Historiskt har svenska namn varit influerade av patronymiska traditioner (till exempel son eller dotter till en förälder), men i modern tid används fasta förnamn tillsammans med efternamn.