förefallit

Förefallit är supinumformen av verbet förefalla och används i svenska för att uttrycka att något har kommit till konstruktiv ljus eller blivit uppenbart. Förefalla betyder i grunden att visa sig, tyckas eller framstå som tydligt. Förefallit förekommer framför allt i formell eller skriftlig svenska, till exempel i nyhetsrapportering, myndighetsdokument och akademiska texter. I vardagligt tal är det vanligare att använda uttryck som verkar, framgår eller visar sig.

Grammatik: Förefalla är ett vanligt svenskt verb med följande former: infinitiv förefalla, presens förefaller, preteritum föreföll och supinum/perfektparticip förefallit. Denna supin används tillsammans med hjälpverb som har eller hade för att bilda perfekt eller pluskvamperfekt: Det har förefallit att frågan kräver vidare utredning. Det finns också livet i uttryck där förefallit står i konstruktionen “det har förefallit att…”.

Användning och stilnivå: Förefallit används särskilt i analyserande eller redaktionella sammanhang där man vill uttrycka något som har visat sig vara sant eller rimligt efter undersökning. Det motsvaras ofta av “det verkar” eller “det framgår,” men är starkare och mer formellt. I moderna, vardagliga sammanhang är det vanligt att helt enkelt säga “det verkar” eller “det framgår att…”

Etymologi: Ordet kommer från före- (prefix som visar före) och falla, och har utvecklats till att beteckna något som faller fram i ljuset eller blir uppenbart.