färgyta

Färgyta är ett begrepp inom färgteknik som betecknar den yta som färg, färgämnen eller pigment kan appliceras på och ta upp. Begreppet används framför allt i textila färgningsprocesser samt inom måleri och tryck, där färgytans egenskaper avgör färgresultatets jämnhet och hållbarhet.

Inom textilteknik avser färgytan den yta där färgen tas upp av fibrerna. Färgupptaget påverkas av materialets kemiska affinitet och fysiska egenskaper som fiber typ (cellulosa, protein, syntet), ytspänning och porositet. Olika färgtyper kräver olika färgmedelsklasser: reaktiva och sulfonfärgämnen för cellulosa, proteinfärger för naturfibrer, dispergfärgämnen för syntetfibrer som polyester. Processerna kan vara badfärgning, pad-batch eller kontinuerlig färgning; färgytans jämnhet, färgstyrka och färgfasthet påverkas av temperatur, pH, tid och användning av hjälpmedel som tensider och mjukgörare. Efterbehandling, fixering och sköljning kan förbättra vidhäftning och färgytans stabilitet.

Inom måleri och tryck betecknar färgytan det färglager som appliceras på underlagets yta. För god vidhäftning krävs lämplig ytförberedelse, primning och rätt val av färgtyp och bindemedel.

Mätning av färgytans egenskaper sker ofta med färgton, mättnad och ljusfasthet, samt med standarder och metoder för färgfasthet mot tvätt eller blekning.