fosforhalider

Fosforhalider, eller fosforhalogenider, är kemiska föreningar där grundämnet fosfor är förenat med halogenatomer som fluor, klor, brom eller jod. De är vanliga inom både organisk och oorganisk kemi och förekommer i flera strukturtyper. De mest kända grupperna är fosfortrihaliderna (PX3), exempelvis PCl3, PF3 och PI3, samt fosforpentahaliderna (PX5), såsom PCl5 och PF5. Även fosforoxyhalider som POCl3, POBr3 och POF3 räknas till fosforhaliderna eftersom de innehåller både fosfor och halogen i ett oxystruktursegment.

Egenskaper och reaktivitet: Fosforhalider är generellt mycket reaktiva och ofta fuktkänsliga. De reagerar snabbt med vatten och bildar olika fosforsyror samt vätehalider. Exempel på hydrolysreaktioner är PCl3 + 3 H2O → H3PO3 + 3 HCl, PCl5 + 4 H2O → H3PO4 + 5 HCl, PF5 + 4 H2O → H3PO4 + 5 HF, PI3 + 3 H2O → H3PO3 + 3 HI och PBr3 + 3 H2O → H3PO3 + 3 HBr. PF5 är dessutom en stark Lewis-syre och används som fluoriseringsmedel i organisk syntes.

Tillverkning och användning: Fosforhalider tillverkas vanligtvis genom kontrollerade reaktioner mellan fosfor och halogener. PCl3 bildas till exempel genom reaktion mellan fosfor och klor, och vidare åtgärder med klor ger PCl5. PF5 kan bildas genom fluorination av PCl3 eller direkt från fosfor och fluor under lämpliga förhållanden. Användningsområden inkluderar PCl3 och PCl5 som halogeneringsreagenser i organiska synteser; POCl3 används för fosfatering av alkoholer och i syntesvägar för fosforbaserade derivat; PF5 används som fluoriseringsmedel och som Lewis-syra i olika katalysatorapplikationer.

Säkerhet: Fosforhalider är korrosiva och giftiga. De reagerar kraftigt med vatten och bildar giftiga gaser (vätehalider och fosforsyror). De ska hanteras i torr miljö och med lämplig skyddsutrustning.