fosforescerande

Fosforescerande beskriver ämnen eller material som fortsätter avge ljus efter att de har utsatts för ljus eller annan excitation. Fenomenet är en form av fotoluminescens där elektroner kommer in i metastabila tillstånd och avger fotoner när de återvänder till sitt grundtillstånd, vilket ger en efterglöd som kan vara dagar, minuter eller minuter beroende på materialet.

Mekanismen innebär att elektronerna kan bli fångade i trappar eller triplet-tillstånd och därför återvänder långsamt. Till skillnad från fluorescens, där ljuset upphör nästan omedelbart när excitationen tas bort, varar fosforescensen efter excitationen kvar och avtar gradvis med tiden. Den exakta varaktigheten och färgen på ljuset beror på värden i kristallstrukturen och dopingen av materialet.

Vanliga fosforescerande material inkluderar zink sulfide dopat med koppar (ZnS:Cu), ett klassiskt färgproducerande pigment, samt modernare material som strontiumaluminat dopat med europium och dysprosium (SrAl2O4:Eu2+,Dy3+), som ger starkt och längrevarigt ljus, oftast grönt. Färgen på emissionen styrs av värdmaterialet och dopanten.

Användningar finns inom säkerhetsskyltar, nattlampor, leksaker, nödbelysning och andra produkter där långvarig synlighet i mörker är önskvärd. Historiskt förekom radiumbaserade luminörer, vilka var farliga och nu i stort sett används endast i historiska sammanhang; dagens fosforescerande material är i allmänhet icke-radioaktiva, med säkerhetsrutiner för hantering av damm och spån vid tillverkning och användning. Fosforescerande effekter uppfattas som kontinuerliga och observerbara även efter kortare eller längre exponeringstid.