flygplansstrukturer

Flygplansstrukturer är den del av ett flygplan som bär de mekaniska och aerodynamiska belastningarna under flyg. De överför kraft från motorer och landställ till flygkropp och vingar, säkrar passagerare och utrustning och skyddar inre funktioner. Strukturerna klassificeras ofta som primära, som bär flygplanet i olika lägen, och sekundära, som stödjer utsatt utrustning och kontrollsystem.

Den mest grundläggande uppbyggnaden består av flygkroppen, vingar och svansparti. Flygkroppen innehåller normalt ett ramverk av stommar och förstärkningar som fördelar laster runt kabinen. Vingarna består av spar och ribbor som ger formen och överför lyftkrafterna till resten av strukturen. Svansen stabiliserar och styr flygplanet. Landställ och motorfästen kopplar till den primära strukturen.

Materialvalen har utvecklats över tid. Aluminium har varit dominerande under lång tid, medan titan används i vissa kritiska fästen. På senare tid har kompositmaterial som kolfiberförstärkt polymer blivit vanliga i nya konstruktioner tack vare hög styrka och låg vikt. Sammanfogning sker oftast med bultning, svetsning och limning, ibland i kombination med specialförbindelser eller autoklavering vid kompositproduktion.

Designen tar hänsyn till evaluering av olika laster, som statisk belastning, dynamiska svängningar och tryckskillnader vid högt flyg, samt krav på livslängd och underhåll. Efter certifiering följer regelbundet underhåll och icke-förstörande provning för att upptäcka sprickbildning, korrosion eller slitage. Reparationer och förstärkningar kräver specialkunskap och dokumentation.