flygfotografering

Flygfotografering är processen att ta fotografier från ett upphöjt läge med hjälp av flygande plattformar som flygplan, helikoptrar, luftballonger eller obemannade farkoster (drönare). Syftet är att få överblickbara bilder över markytan, byggnader, landskap eller strukturens detaljer från olika vyer och höjder.

Historiskt utvecklades flygfotografering först med ballonger och höga plattformar, senare med flygplan och helikoptrar. Under de senaste decennierna har små drönare blivit vanligare och digital teknik har ersatt film. Inom kartläggning används fotogrammetri för att skapa ortofoton och 3D-modeller.

Moderna uppdrag utförs ofta med drönare utrustade med högupplösta kameror, gimbalstabilisering och GNSS för exakt positionsbestämning. Sensorer inkluderar färgkameror, multispektrala eller infraröda sensorer samt LiDAR i vissa fall. Bildserier tas antingen rakt nedåt (nadir) eller i sneda vinklar (oblique) för volym- och ytdatan.

Användningsområden omfattar kartläggning och stadsplanering, bygg- och anläggningsprojekt, jord- och skogsbruk, miljöövervakning, film och reklam samt fastighetsvisualisering och dokumentation vid olyckor eller naturhändelser.

Reglering i Sverige följer EU:s drönarförordningar via Transportstyrelsen. Operatörer klassificeras i Open-, Specific- eller Certified-kategorier och måste följa flygsäkerhetsregler, registrera utrustning, utbilda piloten och hålla sig inom synhåll samt respektera integritets- och privatlivslagar. Det finns särskilda begränsningar kring flygning över människor, i närheten av flygplatser och i känsliga områden.