flygdriften

Flygdriften, i svenska luftfarts­sammanhang, avser den operativa hanteringen av planerade och genomförda flygningar inom en Luftfartsorganisation. Det omfattar planering, utsättning (dis­patch) och genomförande av flygningar, med fokus på säkerhet, regelefterlevnad och punktlighet. Funktionen finns vanligtvis hos flygbolag, leasingsföretag och andra flygoperatörer och är skild från verk­t­lasting av flyg­maskin, utbildning av cabin- och cockpitpersonal samt flygtrafikledning.

Viktiga aktiviteter är flygplansplanering och utsättning, inklusive ruttval, bränsleplanering, vikt- och balansberäkningar, prestandadata och väderanalys; övervakning av flygstatus i realtid; samordning med flygtrafikledning; säkerställande av efterlevnad av tillämpliga regler och operatörens driftshandbok; dokumentation och arkivering; hantering av MEL/CDL; bemanningsplanering och säkring av laglig vilotid; samt vid behov hantering av störningar och reservförfaranden.

Regulatorisk ram: i Europa och Sverige styrs flygdriften av myndigheter som Transportstyrelsen och EU/EASA-regelverket. Operatörer måste inneha ett Luftfartsbolags­tillstånd (AOC) och en Driftmanual; ett säkerhetsledningssystem (SMS) är vanligtvis obligatoriskt. Flygdriften övervakas även av NOTAM, flygplats- och luftrumsrestriktioner samt underhållskrav.

Trender: modern flygdrift tar ofta i användning flygplansplaneringsprogram, elektronisk flygbags (EFB) och realtidsuppgifter om väder. Fokus på bränsleeffektivitet och miljöhänsyn ökar, liksom data-drivna beslut och automatisering, samtidigt som det kräver hög kompetens och hantering av pilottrötthet.