filterteknik

Filterteknik är en gren av teknik som handlar om att avlägsna oönskade komponenter ur vätskor, gaser eller signaler genom filtration. Användningsområdena är breda och omfattar vatten- och livsmedelsindustri, miljöteknik, läkemedelsproduktion samt inomhusluftsfiltrering och renrum. Genom att kombinera olika filtermedia och filtreringsprinciper kan man uppnå specifika krav på renhet, flödeshastighet och underhåll.

Grundläggande filtreringsprinciper innefattar mekanisk separation genom porstorlek (ytfiltrering och djupfiltrering), samt kemisk filtration genom adsorption eller jonbyte. Vanliga filtermedier är pappers- eller cellulosebaserade medier, glasfibrer, plastmembran, aktiverat kol och jonbytare. I vattenbehandling används ofta membransteg MF/UF/NF/RO; i luftfiltrering används HEPA och ULPA.

Systemen dimensioneras efter flöde, tryckfall och önskad renhet. Viktiga prestandaindikatorer är filtrationseffektivitet vid specifika partikelstorlekar och motstånd (ΔP). Underhåll sker genom byte, rengöring eller återpolering beroende på media. Filtrering kombineras ofta med pretreatment som sedimentation eller koagulering i processanläggningar.

Historiskt har filterteknik utvecklats från mekanisk filtrering av sand och textila material till moderna membran- och nanofiltreringslösningar. Framtiden väntas bland annat präglas av hållbara material, kombinerade lösningar och smart övervakning av filterstatus.