felskiktning

Felskiktning, eller stratifikation, är uppdelningen av bergarter i skikt eller lager som bildats vid olika avsättningsförhållanden. Den vanligaste formen återfinns i sedimentära bergarter och speglar depositionens historia där material avsätts i stegvisa skikt och sedan genomgår diagenes, inklusive cementering och kompaktion, vilket bevarar skiktindelningen.

Orsakerna till felskiktning är variationer i sedimentens sammansättning och storlek över tid. Partikelstorlek, mineralinnhold och bindemedel varierar mellan skikten, liksom källor och miljöer för avsättning – till exempel vid havsbotten, sjöar eller floder. Efter avsättning återspeglas dessa skillnader i tydliga bäddplan som kan vara horisontella eller svagt lutande. Lamineringar förekommer när det bildas mycket tunna skikt i finare sediment, som leror eller slam, medan grövre lager kan uppstå i perioder av ökad sedimenttransport eller förändrade miljöförhållanden.

Typer av felskiktning inkluderar huvudsakligen bäddning (stratifikation) och laminering. Bäddning visar ökande eller minskande tjocklekar och kan spegla långsiktiga miljöförändringar eller sedimentära dominance över tid. Laminering innebär mycket tunna lager som ofta bildas i fina sediment och kan avslöja kortare episodiska förändringar. Genom felskiktningen kan geologer återkonstruera forntida miljöer och sedimentflöden samt använda bergarten som reservoir eller byggnationens underlag i olika tillämpningar.

I metamorfiska bergarter kan liknande planar struktur uppstå genom differentierad deformation och omvandling och kallas då foliation. Därför skiljer sig felskiktning i huvudsak som ett uttryck för sedimentär stratifikation från deformationsegenskaper hos metamorfiska bergarter.