fattigdomsgap

Fattigdomsgap är ett mått som används inom ekonomi och socialpolitik för att beskriva djupet i fattigdom. Det fångar hur långt människor som lever under en viss fattigdomsgräns ligger från gränsen, inte bara hur många som befinner sig där. Måttet används ofta tillsammans med andra indikatorer för att bedöma välfärden och effekten av stödåtgärder.

Formellt definieras fattigdomsgapet vanligtvis som PG = (1/N) sum_i max(0, z - y_i) / z, där N är befolkningens storlek, z är fattigdomsgränsen och y_i är individens inkomst. Denna normalisering gör att värdet ligger mellan 0 och 1. Om alla fattiga ligger nära gränsen är gapet lågt; om de ligger långt under gränsen är gapet högt.

Fattigdomsgapet är relaterat till fattigdomsgraden (andelen människor under gränsen), men ger en bild av både andel och djup. Det används för att uppskatta behov av stöd och effekten av inkomstöverföringar samt för jämförelser över tid och mellan länder. Det finns även varianter, som fattigdomsgapindex och mått som betonar severitet av underläget genom högre vikter för större underskott.

Begränsningar inkluderar att resultatet är känsligt för val av fattigdomsgräns och för hur inkomster mäts, samt att måttet inte fångar icke-monetala aspekter av fattigdom. Data hämtas vanligtvis från nationella inkomst- eller hushållsundersökningar och används av myndigheter och internationella organisationer för att följa fattigdomens djup och effekter av policyåtgärder.