förvärmning

Förvärmning, eller preheating, är processen att höja temperaturen hos ett material eller en komponent före en efterföljande operation. Vanliga syften är att minska temperaturgradienter, förebygga sprickbildning och reducera inre spänningar vid svetsning, lödning eller termisk formning.

Inom metallbearbetning används förvärmning särskilt vid svetsning av tjocka eller härdade stålkomponenter. Genom att höja temperaturerna i ytan och närliggande skikt minskar skillnaden mellan den nedkylda svetsen och omgivningen, vilket minskar risken för termisk chock, krymp- och sprickbildning och samtidigt förbättrar svetsens genomträngning och kvalitet.

Andra tillämpningar innefattar förvärmning av komponenter inför pressformning eller bockning, samt i vissa bränsle- och energisystem där förvärmning av gaser eller luft bidrar till stabilare förbränningsprocesser. Temperaturerna som uppnås varierar beroende av material och krav samt av vilken operation som följer.

Metoder för förvärmning inkluderar elektrisk induktionsvärme, elektriska värmeelement, öppen låga eller gaslåga, infraröd uppvärmning och varmluft. Valet av metod styrs av komponentens geometri, material och önskad temperaturprofil samt av hur jämn uppvärmningen behöver vara.

Fördelar med förvärmning inkluderar minskad risk för sprickbildning, bättre svetskvalitet och kontroll över termiska spänningar och deformation. Riskerna omfattar överhettning, oönskad oxidation eller skalbildning, distortion samt merkostnader i energiförbrukning och processkomplexitet. Vanliga tillämpningar återfinns inom svetsning av tjocka stålkonstruktioner, rörledningar och andra kritiska komponenter i industri- och energisektorn.