förbinda

Förbinda är ett svenskt verb med flera närliggande betydelser. Den grundläggande innebörden är att fästa eller sammanlänka något så att det inte lossnar. Det kan handla om fysiskt bindande, till exempel att förbinda rep eller kedjor, eller att sammanfoga två saker så att de fungerar som en enhet. En annan viktig användning gäller att skapa en rättslig eller moralisk plikt mellan parter, till exempel genom avtal eller uppförandekoder. I överförd betydelse används ordet också för att knyta ihop begrepp, fakta eller händelser.

Etymologiskt bildas förbinda av prefixet för- tillsammans med verbet binda, som i äldre svenska betecknar att knyta eller fästa. Substantivet förbindelse härleds från samma rot och används om såväl en fysisk koppling som en juridisk eller logisk koppling mellan saker eller parter.

Användning och former. Förbinda används i olika sammanhang: som fysiskt fästande, som att förbinda eller binda ihop två massor eller delar; som juridisk bindning, där avtal förbinder parter att uppfylla sina åtaganden; och i språkliga eller konceptuella sammanhang där man binder samman information eller planer. Frasen “förbinda sig” betyder att ge en personlig eller juridisk förbindelse att fullgöra ett åtagande.

Grammatiska former kan inkludera infinitiv: förbinda; presens: förbinder; preteritum: förband; supinum: förbundit. Reflektivt används ofta uttrycket “förbinda sig” i betydelsen att åta sig något. Se även förbindelse, förbindelserätt och obetingad bindning.