erfarenhetslärande

Erfarenhetslärande är en inlärningsteori som betonar att kunskap skapas genom människors erfarenheter och deras bearbetning av dessa erfarenheter. Lärandet ses som en aktiv process där erfarenheter omvandlas genom reflektion, begreppsliggörande och experimenterande.

Teorin utvecklades av David A. Kolb och kallas ofta Kolbs Experiential Learning Theory (ELT). Den beskriver en cyklisk process med fyra steg: konkret erfarenhet (CE), reflekterande observation (RO), abstrakt begreppsliggörande (AB) och aktivt experimenterande (AE). Enligt ELT flyttar man sig mellan stegen och kopplar praktisk erfarenhet till teoretiska begrepp och tillbaka till handling.

Användning: Erfarenhetslärande används inom utbildning, yrkesutbildning och arbetsplatslärande. Den betonar praktiska uppgifter, fältarbete, simuleringar och praktik, ofta i kombination med systematisk reflektion och debriefing för att omvandla erfarenheter till kunskap och färdigheter.

Implementering: Lärmiljöer designas så att studenter får konkreta erfarenheter, följt av strukturerad reflektion, teorikoppling och möjlighet till ny prövning. Metoden kräver aktivt deltagande, feedback och socialt lärande samt anpassning till kontexten och individens förutsättningar.

Kritik och begränsningar: Modellen uppfattas av vissa som för idealistisk eller tidskrävande. Reflektion och erfarenhetsbaserad lärande kräver psykologisk säkerhet och kulturell anpassning; det kan vara svårt att mäta resultat och jämföra mellan olika sammanhang.