ensembleprognoserna

Ensembleprognoserna är en metod inom meteorologi där flera prognoser genereras för samma geografiska område och tidshorisont i syfte att fånga osäkerheter i väderprognoserna. Genom att tillhandahålla ett uppsättning av möjliga utfall kan prognoserna stödja bedömning av vad som är mest sannolikt och hur säker prognosen är.

De byggs vanligtvis upp på två sätt: genom att perturbera initialtillståndet och/eller modellens parametriseringar i en enda modell, eller genom att använda flera olika modeller i ett multi-model-ensemble. Vissa system kombinerar båda tillvägagångssätten. Resultatet är en ensemble som producerar flera framtida banor, sammanfattade i ett ensemblemedel, spridning och sannolikheter för olika utfall.

Användningen av ensembleprognoser gör det möjligt att presentera probabilistiska prognoser, till exempel sannolikheten för nederbörd, vind eller temperaturextrema, samt att kommunicera osäkerhet genom ensembleutbredningen. I praktiken används ensemblemedel som referensprognos och spridningen som mått på osäkerhet, medan probabilistiska produkter ger beslutsstöd för riskhantering och planering.

Begränsningarna inkluderar ofta högre beräkningskostnader och risk för systematiska bias i modellerna, samt att prediktionsförmågan sjunker vid längre lead-tider. För att förbättra tillförlitligheten kalibreras ofta ensemblet med historisk data.

Konceptet utvecklades under 1990-talet och har blivit standard inom större vädertjänster världen över. Ett välkänt exempel är ECMWF:s Ensemble Prediction System (EPS), men nästan alla större meteorologiska institut har integrerade ensemblelösningar.