eklektismin

Eklektismen, eller eklekticism, är en metod och en estetisk hållning som går ut på att välja och kombinera idéer, influenser eller stilar från olika källor istället för att följa ett enhetligt system. Ordet härrör från grekiskans eklektikos ’vald, utvald’, från elekto ’att välja’. Begreppet används inom filosofi, konst, arkitektur och religion.

Historiskt kopplats eklektismen till en fri, selektiv användning av idéer. I antiken förekom termen i samband med filosofer som hämtade element från olika skolor och därigenom skapade en syntes som inte följde någon enskild tradition i dess helhet. I moderniteten blev eklektismen ett sätt att försöka förena olika filosofiska riktningar, som rationalism och empirism, eller olika metafysiska system, genom att plocka ut passande inslag snarare än att acceptera ett helt system.

Inom konsthantverk och arkitektur betecknar eklektismen en stil som blandar element från olika historiska perioder och kulturer, ofta för att skapa ett uttryck som känns mångfacetterat eller nationellt sammanhållet. Inom teologi och religionsvetenskap kan eklektismen innebära att man samlar doctriner från olika trosinriktningar för att formulera en personlig tro eller en teologisk syntes.

Kritik mot eklektismen riktar ofta in sig på bristen på systematik och risk för synkretism, men förespråkarna betonar flexibilitet, anpassningsförmåga och nyansering i komplexa frågor.

Se även: synkretism, pluralism, metodisk synkretism.