effektutvärdering

Effektutvärdering är en systematisk bedömning av vilka effekter ett program, en policy eller en intervention har haft på definierade utfall. Den syftar till att uppskatta kausala effekter och att skilja mellan förändringar som verkligen beror på åtgärden och sådant som skulle ha inträffat ändå. Vanligtvis används ett motfaktum (hur världen hade sett ut utan åtgärden) för att skapa jämförelsegrupper eller säkra kontrollerade jämförelser.

Metoder och design för effektutvärdering inkluderar både kvasi-experimentella och experimentella tillvägagångssätt. Randomiserade kontrollerade studier (RCT) betraktas som starka för att isolera kausala effekter, medan quasi-experimentella metoder som difference-in-differences, regressionskorrigering, regression discontinuity och propensity score matching används när randomisering inte är möjlig. Kvalitativa och mixed-methods-inslag används ofta för att förstå mekanismer, kontext och implementation. Data kommer ofta från administrativa registret, enkätundersökningar och kvalitativa intervjuer.

Användning och mål med effektutvärdering varierar men inkluderar att bedöma programresultat, fatta beslut om finansiering och vidareutveckling, samt att bidra till ansvarsskyldighet och lärande inom offentliga organ, ideella organisationer och internationella biståndsaktörer. Det kan även omfatta kostnadseffektivitet, kostnads-nytta- eller kostnads- effektivitetsanalyser och att undersöka hur effekter varierar över grupper och sammanhang.

Utmaningar och överväganden inkluderar attribution och extern validitet, datakvalitet och tillgång till relevanta mått, etiska frågor kring risker och integritet, samt risk för spillover-effekter och långsiktiga effekters osäkerhet. Framgångsrik effektutvärdering kräver tydliga frågeställningar, realistiska antaganden och nära samarbete med uppdragsgivare och berörda aktörer.