driftssäkerheten

Driftssäkerheten är begreppet för ett tekniskt systems förmåga att fungera enligt avsedd funktion under driftens hela livslängd, även under normala variationer och förutsedda avvikelser, samtidigt som risker för människor, miljö och tillgångar hålls på en acceptabel nivå. Den omfattar flera aspekter av prestanda: tillgänglighet, underhållbarhet och säkerhet, och syftar till att minimera oplanerade driftstopp och farliga situationer.

Nyckelkomponenter inkluderar: robust konstruktion och redundans, fail-säkra lösningar, kontinuerlig övervakning och diagnostik som tidigt upptäcker degradationsprocesser, samt ett underhålls- och serviceprogram som kombinerar förebyggande och prediktivt underhåll. Tydliga driftsrutiner och en kultur av säkerhet är också centrala.

Genomförande och analys: arbete med driftssäkerhet bygger på ingenjörsvetenskapliga metoder som tillförlitlighets- och riskanalyser (t.ex. FMEA, Fault Tree Analysis). Redundansnivåer (t.ex. N-1 eller varm standby), diversifiering och hänsyn till säkerhetskritiska funktioner ingår ofta. Efterlevnad av relevanta standarder, som EN ISO 13849-1 och IEC 61508/61511, stödjer krav på funktionell säkerhet.

Fördelarna är ökad driftoperativitet, minskade kostnader för oplanerade stopp, bättre arbetsmiljö och uppfyllelse av lagstadgade krav. Utmaningar inkluderar kostnader för redundans och sensorteknik, hantering av komplexa digitala system och behov av kompetent personal och kontinuerlig uppdatering av underhållsprogram.

Driftssäkerhet är särskilt viktig inom energiproduktion, processindustri, transport, vattenförsörjning och tillverkningsindustri.