degraderingshastighet

Degraderingshastighet är den hastighet med vilken ett material eller ämne bryts ned eller förbrukas under påverkan av kemiska, fysiska eller biologiska processer. Den beskriver hur snabbt en substans minskar i mängd, koncentration eller funktion över tid och kan uttryckas som andel per tidsenhet eller som en kemisk hastighetskonstant. Vanligt används first‑order- och zero‑order‑kinetik, där exempelvis dC/dt = -kC för första ordningen och dC/dt = -k för noll ordning; halveringstiden i första ordningen är t1/2 = ln(2)/k. Arrhenius‐relationen k = A exp(-Ea/RT) används för att beskriva hur hastigheten förändras med temperatur.

Faktorer som påverkar degraderingshastigheten är bland annat temperatur, fuktighet, syre och ljusutstrålning (särskilt UV), närvaro av enzymer eller mikroorganismer, pH, kemikalier och mekanisk stress. Ämnet eller materialets egen kemi och struktur spelar också stor roll, liksom omgivningens sammansättning och kontakt med katalysatorer eller stödjande medier.

Mätning och utvärdering av degraderingshastighet sker vanligtvis genom gravimetrisk viktförlust, analys av kvarvarande koncentration eller funktion över tid (t.ex. HPLC eller UV‑spektroskopi), termisk analys eller accelererade åldringsexperiment. Resultaten används för att bedöma hållbarhet, säkerhet och funktion över tid i produkter som plast, byggmaterial, läkemedel eller biologiska material, samt för att förstå miljömässig degradering i jord och vatten.