dativbindningar

Dativbindningar är en satsbyggnadsform där en handling riktas mot en mottagare, förmånstagare eller drabbad person och uttrycks som ett indirekt objekt i dativ. I modern svenska markeras detta främst genom pronomen i dativform, som mig, dig, honom, henne, oss, er och dem. Substantiv uppträder sällan i kasus som dativ i dagligt språk; indirekt objekt är ofta ett pronomen eller uttrycks med prepositionen till eller för. Den indirekta (“dativ”) konstruktionen står vanligen före det direkta objektet: Jag gav honom boken.

Funktion och användning. Dativbindningar används framför allt med verb som innebär överlåtelse, kommunikation eller bidrag till en mottagare: ge, sända, skicka, lämna, visa, säga till, hjälpa. Exempel: Jag gav honom boken. Hon hjälpte mig. De skickade mig ett brev. Här är honom, mig och mig exempel på dativobjekt; det direkta objektet är vanligtvis den sak som överförs eller kommuniceras (boken, ett brev). Vissa verb kan även bilda dativ med prepositionen till eller för: Ge boken till mig. Berätta historien för oss.

Språkbruk och variation. I svenskan kan dativ-objekt uttryckas utan preposition när pronomen används, medan prepositioner som till eller för används för att markera mottagaren eller förmånstagaren i andra sammanhang. I vissa äldre eller regionala varianter finns fler tydliga dativmarkörer, men i standardmodern svenska dominerar pronomenens dativform och prepositionsanvändningen. Det är viktigt att skilja det indirekta objektet (dativ) från det direkta objektet och från adverbial som anger övriga relationer.

Exempel på meningar: Jag gav honom boken. Hon hjälpte mig. Ge boken till mig. Jag köpte honom en present.