databasutstyrningssystem

Databasutstyrningssystem (DBMS) är mjukvara som gör det möjligt att skapa, lagra, hämta och hantera data i databaser. Ett DBMS fungerar som mellanhand mellan användare eller program och data, och ger ett strukturerat sätt att definiera data, utföra operationer och kontrollera åtkomst.

Viktiga funktioner inkluderar definiering av datascheman, lagring och uppdatering av data, frågespråk och datahämtning, transaktionshantering och återställning, samt säkerhet och behörighetskontroll. DBMS underlättar data integritet och konsistens via transaktioner som följer ACID-egenskaperna och används ofta för att stödja multi-user åtkomst och felåterställning. De erbjuder mekanismer för låsning, versionhantering (MVCC), backup och återställning, samt revision och loggning.

Arkitekturen består vanligtvis av en motor som hanterar frågor och transaktioner, en lagringsmotor, samt ett systemkatalog eller metadata som beskriver databaserna och deras objekt. Många DBMS stöder flera datamodeller, såsom relationsbaserad data (RDBMS), dokument-, nyckel-värde-, kolumnorienterad och grafdatamodeller. De flesta moderna system kan köras lokalt eller som distribuerade tjänster i moln eller kluster.

Liknande typer och exempel: Relations-DBMS används ofta med SQL som frågespråk; NoSQL-DBMS används med olika API:er och frågespråk. Vanliga system inkluderar MySQL, PostgreSQL, Oracle Database och Microsoft SQL Server; NoSQL-alternativ inkluderar MongoDB och Cassandra; nyare lösningar kallas ibland NewSQL.

Historik och användning: Den relationella modellen introducerades på 1970-talet, vilket lade grunden för SQL och moderna DBMS. Idag används databasutstyrningssystem bredvid traditionella relationssystem i allt från webbapplikationer till data warehousing och realtidssystem.