dampingfaktorn

Dämpfaktorn, ofta betecknad ζ (zeta), är en dimensionlös parameter som beskriver hur snabbt och hur mycket oscillerande svar avtar i ett dynamiskt system efter en störning. Begreppet används inom mekanik, elektronik och reglerteknik, samt i ljudåtergivning där det påverkar hur ett system dämpas av en last eller en förstärkare.

I ett andra ordnat system beskriver man dynamiken med m x'' + c x' + k x = F(t). Den naturliga frekvensen är ω_n = sqrt(k/m) och dämpfaktorn ζ = c / (2 sqrt(mk)) = c/(2 m ω_n). Beroende på ζ får man olika svartyper: underdämpat ζ < 1 ger oscillerande svar som avtar över tid, kritiskt dämpat ζ = 1 ger snabb återgång utan överslängd, och överdämpat ζ > 1 ger en långsammare, icke-oscillerande återhämtning. Relation till kvalitetfaktorn är ofta Q = 1/(2ζ) för standard andra ordningens system.

I elektriska kretsar används liknande begrepp för seriekopplade RLC-kretsar. Här är dämpfaktorn ζ = R / (2) sqrt(C/L). För parallella topologier varierar uttrycket. Denna dämpning påverkar transientens karaktär, som överslopp, upplösning och svarstider.

Användningsområden: Inom ljudteknik används damping factor (DF) som förhållandet mellan högtalarens impedans och förstärkarens utgångsimpedans; högre DF innebär bättre kontroll över högtalaren. Inom reglerteknik används ζ för att styra systemets transientrespons. Dämpfaktorn bestäms vanligtvis från modellparametrar eller ur stegrespons.