dödviktsförlust

dödviktsförlust, på engelska dead‑weight loss, är ett begrepp inom nationalekonomi som beskriver den samhällsekonomiska förlust som uppstår när resurser inte fördelas optimalt. Begreppet används för att kvantifiera den välfärd som går förlorad när marknader avviker från perfekt konkurrens, exempelvis på grund av skatter, subventioner, monopol eller externa effekter.

I en modell med perfekt konkurrens och ingen otillbörlig påverkan maximeras samhällsnyttan när marginalkostnaden (MC) är lika med marginalnyttan (MB). När en skatt införs på en vara förskjuter utbudet eller efterfrågan, så att den faktiska transaktionskvantiteten blir mindre än den som skulle ha rådats utan skatten, bildas ett område i diagrammet mellan efterfrågekurvan och utbudskurvan som aldrig realiseras. Detta område, som inte tillfaller någon part, är den dödviktsförlusten.

Storleken på dödviktsförlusten beror på elasticiteten i efterfråge- och utbudskurvorna; ju mer priselasticiteten är, desto större förlust. Dödviktsförlust är därför ett centralt verktyg när man analyserar politiska beslut, såsom beskattning eller reglering, för att bedöma deras totala effekt på samhällsekonomin.

Det är viktigt att skilja på dödviktsförlust och annan ekonomisk förlust som kan återvinnas, till exempel skatteintäkter som kan omfördelas. Dödviktsförlust representerar en permanent förlust av potentiell välfärd, eftersom de berörda resurserna varken produceras eller konsumeras. Begreppet används även utanför ekonomi, exempelvis i miljö- och transportplanering, för att illustrera ineffektivitet i resursallokering.