cellinträde

Cellinträde, eller cell entry, beskriver processen genom vilken ämnen, partiklar eller patogener tar sig igenom cellmembranet och når cytosolen eller andra intracellulara compartment. Inträdet kan ske via energiberoende och energibefriade vägar och beror på egenskaper hos ämnet samt cellens tillstånd.

Vanliga transportsätt är via membranrörelser och vattenfall av olika slag. Passiv transport inkluderar diffusion av små, opolära molekyler genom membranet. Facilitated diffusion används av större eller polära ämnen som kräver transportproteiner. Aktiv transport kräver energi och kan ske genom pumpar eller sekundär aktiv transport som drivs av koncentrationsgradienter.

Endocytos är en central väg för större partiklar och makromolekyler. Under phagocytosis intar cellen fasta partiklar, under pinocytosis små vätskevolymer, och receptormedierad endocytos innebär specifik bindning mellan ligander och receptorer följt av kappbildning av vesiklar, ofta via clathrin- eller caveolinberoende vägar. Vesiklarna uppkommer i endosomer och kan leverera innehållet till lysosomerna eller sprida det till cytosolen efter escape.

Membranfusion är en annan viktig mekanism, särskilt för envelopeserade virus som HIV eller influensa. Efter bindning och proteolytisk aktivering fuserar virusmembranet med cellmembranet eller endosomala membran, vilket släpper virusets genetiska material in i cytoplasman.

Direkt penetration och porer kan också spela roll för vissa små molekyler eller toxiner. Faktorer som receptorutbud, membrankomponenter, endosomala pH och cellens tillstånd avgör hur effektivt cellinträdet blir.

Cellinträde är centralt inom virologi, cellbiologi och läkemedelsleverans, där förståelse av inträdesvägar används för att förutsäga infektioner och utveckla effektiva leveranssystem.