böjningskombination

Böjningskombination är ett begrepp inom språkvetenskapen som beskriver hur ett ordstam kombineras med olika böjningsändelser för att uttrycka grammatiska kategorier som antal, bestämdhet, kasus, genus, tempus och modus. I praktiken är varje form av ett ord resultatet av en viss böjningskombination; ändelsen eller kombinationen av ändelser signalerar vilken grammatisk funktion ordet har i satsen. Vissa språk har tydliga och omfattande böjningsmönster (fusionala eller agglutinerande språk), medan andra saknar eller har mycket få böjningsändelser.

Ordklasser och deras böjningskombinationer

Substantiv bildar oftast olika former för singular och plural samt bestämdhet. Adjektiv böjs ofta för genus och antal och kan även visa gradböjning (positiv, komparativ, superlativ) samt ibland definithet i kombination med substantivet. Verb böjs vanligtvis efter tempus, aspekt, modus, person och numerus, och kan också visa stemförändringar. Genom att analysera böjningskombinationer kan man beskriva hur ett språk markerar relationer och tidsförhållanden utan ordordningens beroende.

Exempel

I svenska kan ordet bok illustrera en böjningskombination: bok (obestämd singular), boken (bestämd singular), böcker (obestämd plural), böckerna (bestämd plural). Adjektivet stor visar hur böjningsändelser kopplas till substantivet i olika former, exempelvis en stor bok, den stora boken, stora böcker, de stora böckerna.

Användning

Böjningskombinationer används i grammatisk beskrivning, språklig ordföljd och lexikonarbete samt vid språkundervisning och komparation av språk. De utgör grunden för paradigmstudier och för att förstå hur olika språk organiserar grammatiska relationer.