buffertlagring

Buffertlagring är processen att tillfälligt lagra data i ett buffert för att möta skillnader i hastighet mellan producent och konsument samt för att jämna ut variationer i nätverk eller lagring. Buffertlagring används i många system, såsom operativsystem, nätverk, lagringssystem och multimedieuppspelning, där den bidrar till att minska jitter och öka överföringsstabilitet.

Detta sker oftast i två former: inbyggd minnesbuffring och diskbaserad buffring. Minnesbuffring använder RAM för snabb tillgång medan diskbaserad buffring skriver data till sekundärlagring för längre uthållighet eller större buffert. Buffertar implementeras ofta som ringbuffrar eller köer där producenter skriver data och konsumenter hämtar den. Buffertens storlek påverkar både latens och förmåga att hantera plötsliga svängningar i dataflödet; en för liten buffert ökar risken för underflöden medan en för stor buffert tar upp mer minne och kan öka fördröjningen.

Användningsområden inkluderar video- och ljuduppspelning där spelaren väntar tills tillräckligt mycket data har hämtats, nätverksprotokoll som jämnar ut varierande bandbredd, och databaser eller filsystem där buffring optimerar I/O.

Strategier som förväntad inläsning, prefetching, läsframåtsökning och jitterbuffring påverkar systemets prestanda. Samtidigt balanserar man minnesanvändning, fördröjning och risken för dataförlust vid avbrott. Relaterade begrepp inkluderar caching, köer och flödeskontroll.