bruksdeltagande

Bruksdeltagande är ett svenskt begrepp som används inom hälso- och sjukvård, socialt arbete, rehabilitering och relaterade fält för att beskriva i vilken grad individer deltar i och tar nytta av resurser, tjänster och redskap i vardagen. Begreppet betonar användandet och praktisk tillämpning av produkter, teknik och stöd när människor lever sina liv i olika miljöer—hemmet, arbetsplatsen, skolor och samhällslivet. Det omfattar både delaktighet i grundläggande funktioner som krävs för självständighet och i mer övergripande aktiviteter såsom socialt liv, arbete, utbildning och användning av assistive teknologier eller hjälpmedel.

Inom forskning och praktik används bruksdeltagande för att beskriva hur väl människor kan använda hjälpmedel och tjänster i vardagen, vilka hinder som finns och vilka insatser som ökar deltagandet. Begreppet används i sammanhang som äldreomsorg, rehabilitering, funktionnedsättningar, brukarmedverkan i vård och omsorg samt vid planering av boendemiljöer och samhällsresurser.

Mått och metoder för att bedöma bruksdeltagande varierar men kan innefatta självrapporterade enkäter, observationer och anpassningar enligt internationella ramverk som ICF. Syftet är ofta att stödja självständighet, förbättra livskvalitet och utforma tjänster och produkter som bättre möter användares behov.

Kritiska frågor kring bruksdeltagande inkluderar hur man jämför olika grupper, hanterar kulturella skillnader och säkrar att måtten fångar faktiska möjligheter, inte bara intentioner eller rapporterade preferenser.