bronkodilatator

Bronkodilatatorer är läkemedel som vidgar bronkerna i luftvägarna och ökar luftflödet vid obstruktiva sjukdomar som astma och KOL. De verkar främst genom att relaxera den glatta muskulaturen i bronkträdet, vilket minskar bronkospasm. Olika grupper verkar på olika sätt: beta-2-agonister som främst verkar direkt på bronkerna, antikolinergika som hämmar acetylkolinets effekt och därigenom minskar bronkospasmen samt methylxanthiner som ökar cAMP genom att hämma fosfodiesteras.

Klassificeringen inkluderar kortverkande beta-2-agonister (SABA) såsom salbutamol och terbutalin; långtverkande beta-2-agonister (LABA) såsom formoterol och salmeterol; antikolinergika som ipratropium och tiotropium; samt theophyllin (en methylxantin) som används i vissa fall.

Inhalation är den vanligaste administreringsvägen och levereras via meteringdosinhalator, torrpulverinhalator eller nebulisator. Snabbverkande SABA används för akut lindring, medan LABA och antikolinergika ofta används som underhållsbehandling, ofta i kombination med inhalationssteroider.

Indikationer inkluderar lindring av akut bronkospasm vid astma eller KOL och som underhållsbehandling i vissa fall. Vissa patienter använder bronkodilatatorer före planerad fysisk aktivitet för att förebygga bronkospasm.

Biverkningar varierar med läkemedelsgrupp och dos, men vanliga är hjärtklappning, tremor, huvudvärk och muntorrhet. Vid systemisk administrering kan större biverkningar uppstå; överanvändning kan försämra effekten och öka risk för biverkningar. Vid behandling med flera preparat och hos patienter med hjärt-kärlsjukdomar krävs noggrann uppföljning och rådgivning om interaktioner, särskilt med icke-selektiva beta-blockerare.