brandskyddsförordningen

Brandskyddsförordningen är en svensk regeringsförordning som reglerar brandskydd i byggnader och i vissa verksamheter. Syftet är att förebygga bränder, begränsa konsekvenserna av en brand och underlätta en avvikelsefri utrymning. Förordningen anger grundläggande krav på hur verksamhetsutövare och fastighetsägare ska bedöma och hantera brandskyddsrisker samt vilken dokumentation som krävs.

Innehåll och tillämpning av förordningen omfattar riskbedömning, tekniska åtgärder och organisatoriska rutiner, utrymningsvägar och skyltning, varnings- och larmsystem, brandskyddsutrustning samt underhåll och kontroll av dessa åtgärder. Kraven gäller för olika typer av byggnader och lokaler, från bostäder och arbetsplatser till offentliga miljöer. Ansvar ligger i första hand hos fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren, som ska se till att åtgärder genomförs, dokumenteras och uppdateras vid förändringar i användningen eller byggnadens utformning.

Tillsyn och tillsynsorganisationen uppgår i praktiken till kommunerna och i vissa fall statliga myndigheter som ansvarar för brandskydd. Bristande efterlevnad kan leda till förelägganden, åtgärdsförbud eller föreskrivet rättande, samt ekonomiska viten. Vid allvarliga försummelser kan även straff förekomma enligt tillämplig lagstiftning.

Brandskyddsförordningen ska ses i samspel med annan reglering som plan- och bygglagen samt arbetsmiljölagstiftningen, och den uppdateras regelbundet för att spegla ny teknik, nya kunskapslägen och EU-lagstiftning som påverkar brandskyddsarbetet.