bioindikatorer

Bioindikatorer är organismer eller biologiska responser som speglar miljöns förhållanden och därmed miljöns tillstånd. De används inom biomonitorering för att bedöma till exempel luft-, vatten- eller markkvalitet och kan indikera effekter av förorening, habitatförändringar eller klimatpåverkan. Bioindikatorer kan vara livslevande organismer som svarar på stress eller biologiska mätvärden som förändringar i samhällssammansättning, artdiversitet eller tillväxtmönster.

Vanliga exempel är lavar och mossor som indikatorer på luftföroreningar, särskilt svaveloxid och partikelutsläpp. I vattenmiljöer används ofta alger, diatomer, små invertebrater och fiskar som tecken på näringsnivåer, syrgashalt och kemisk kvalitet. Jordbruk, industriell påverkan och klimatförändringar kan avläsas genom förändringar i markmikroorganismer eller växters fysiologi och artförekomster.

Användningen kräver noggrant urval och standardiserade metoder, eftersom bioindikatorernas svar kan påverkas av flera stressfaktorer och tidsskalor. De fungerar ofta som komplement till kemisk miljöövervakning och ger integrerad information över längre perioder. Begränsningar inkluderar bristande specifitet, behov av referensområden och säsongsvariationer, samt etiska och praktiska överväganden vid provtagning och analys.