bindningsenthalpier

Bindningsenthalpier är energin som krävs för att bryta en kemisk bindning i en molekyl i gasfas, oftast genom homolytisk brytning. Värdena betecknas i kilojoule per mol (kJ/mol) och används som en snabb uppskattning av bindningars styrka. Bindningsenthalpier används också för att uppskatta reaktionsentalpier med Hess’ lag: ΔH_rxn ≈ summan av de brytna bindningarna minus summan av de bildade bindningarna.

Bindningsenthalpier erhålls främst från experimentella mätningar av dissociationsenergin i gasfas (D0) eller från teoretiska beräkningar och tabeller, till exempel via gruppadditivitet (Benson-metoden). Dessa värden är approximationer eftersom energin i en bindning påverkas av molekylens omgivning, struktur och temperatur. Skillnader mellan olika molekyler och tillstånd förekommer.

Exempel på vanliga bindningar och ungefärliga dissociationsenergier (i kJ/mol, gasfas): H–H cirka 436; C–H cirka 413; C–C cirka 347; C=C cirka 614; C≡C cirka 839; O–H cirka 463; N–H cirka 391; O=O cirka 498; N≡N cirka 945.

Användningar och begränsningar: Bindningsenthalpier används för att snabbt uppskatta reaktionsentalpi och jämföra bindningars relativa styrka. De ger grova uppskattningar eftersom reaktioners entalpi beror på hela molekylers struktur och miljö. För noggrannare resultat används ofta detaljerade beräkningar eller experimentella data.