bindförmåga

Bindförmåga (affinitet) beskriver styrkan i interaktionen mellan två molekyler, vanligtvis mellan ett ligand och en receptor eller mellan en antikropp och ett antigen. Den definieras av den fria energiändringen som uppstår vid bindning och kvantifieras ofta med dissociationskonstanten Kd. En låg Kd indikerar hög bindförmåga. Det som ofta kallas aviditet refererar till den sammanlagrade styrkan i multivalenta interaktioner, medan bindförmåga avser en enskild bindning.

Faktorer som påverkar bindförmåga inkluderar molekylär komplementaritet i form och laddning, samt icke-kovalenta interaktioner som vätebindingar, elektrostatik, hydrofoba krafter och van der Waals-krafter. Temperatur, pH och jonstyrka samt konformationella förändringar kan också öka eller minska bindförmågan. Kinetiska parametrar, kon/off-rater, kon ( association) och koff ( dissociation), beskriver hur snabbt bindningen bildas och upplöses, vilket tillsammans med Kd ger ett fullständigt mått på interaktionen.

Metoder för att mäta bindförmåga inkluderar bindningsassays, ITC (isothermal titration calorimetry), SPR (surface plasmon resonance) och fluorescencebaserade tekniker. Inom läkemedelsutveckling är hög bindförmåga ofta önskvärd för potensen, men det måste balanseras mot specificitet och risk för off-target-interaktioner.

Exempel på tillämpningar är antibody-antigen-interaktioner, receptor-ligand-signalering och DNA-proteinkomplexis vid transkriptionsreglering. Bindförmåga spelar en central roll i bioteknik, diagnostik och farmakologi.