bindemedelsinnehåll

Bindemedelsinnehåll avser andelen bindemedel i en blandning eller produkt och uttrycks vanligtvis som viktprocent av den totala vikten. Bindemedel används för att ge sammanhållning, forma och stärka materialet samt påverka fuktförvaltning och mekaniska egenskaper. Innehållet måste anpassas efter ändamål och övriga komponenter.

Inom läkemedelsindustrin används bindemedel (excipienter) för att hålla samman tabletter och granuler. Vanliga bindemedel inkluderar povidonjärn, hydroxypropylcellullose eller stärkelse. Bindemedelsinnehållet i tabletter utgör oftast några få procent av tabletens vikt, vanligen cirka 1–5 %, ibland upp till cirka 10 % beroende på formulering och process. Valet av bindemedel påverkar kompression, disintegration och upplösning.

Inom livsmedelssektorn används bindemedel för att förbättra textur, formbarhet och fuktbindning. Exempel är gelatin, stärkelse, geleringsmedel såsom guar eller xantangummi och pektin. Bindemedelsinnehållet varierar ofta från mindre än 1 % upp till flera procent beroende på produkt och process.

I byggmaterial används bindemedel som cement, kalk eller andra bindningsmedel för att sammanfoga aggregat. I mortlar är binderinnehållet ofta omkring 10–25 % av vikten, medan cementandelen i betong vanligtvis ligger i området 10–15 % av betongens vikt, beroende på krav på styrka och arbetbarhet. Högre binderandelar ökar styrka men kan påverka arbetbarhet och porositet.

Binderinnehåll övervakas vanligtvis utifrån recept eller laboratorieanalyser, beroende på tillämpning. Noggrann kontroll är viktig för prestanda, kostnadseffektivitet och överensstämmelse med standarder.