bildningssätt

Bildningssätt, inom allmän språkvetenskap, är de morfologiska processer som används för att bilda nya ord eller nya ordformer i ett språk. Genom bildningssätt studeras hur ordens betydelse och grammatiska funktioner förändras, samt hur produktiva eller historiskt begränsade dessa processer är. I svenskan används begreppet för att beskriva hur ett ord kan bildas ur en stam eller genom sammansättning av andra orddelar.

De vanligaste bildningssätten är affixation, sammansättning och omvandling. Affixation innefattar tillägg av prefix eller suffix och kan bilda exempel som vänskap (vän + skap) och frihet (fri + het). Sammansättning sammanfogar två fristående morfem till ett nytt ord, till exempel solsystem (sol + system) eller bostadsrätt (bostad + rätt). Omvandling, eller zero-derivation, innebär att ord byter ordklass utan att tillkomma böjningsmorfem, alltså att ett ord används i en ny grammatisk funktion utan yttre ändringar. Andra bildningssätt inkluderar förkortning och bildning av akronymer som EU (Europeiska unionen) eller TV, samt lånord från andra språk och språkliga låneprocesser som Internet. Blending förekommer när delar av ord kombineras, exempelvis brunch, som bildats av breakfast och lunch.

Produktivitet och historisk utveckling varierar mellan språkvarianter. Inom modern svenska dominerar affixation och sammansättning som de mest produktiva bildningssätten, medan lånord kontinuerligt tillförs och anpassas. Förståelse av bildningssätt används i lexikonarbete, grammatik och korpusforskning för att analysera hur nya ord uppstår och sprider sig i språket.