bettöppning

Bettöppning, i svenskt odontologiskt sammanhang ofta benämnt som open bite på engelska, är ett tillstånd där över- och underkäken inte kommer i kontakt när bettet sluts, vilket skapar en vertikal lucka mellan tänderna. Tillståndet kan vara anteriortt öppet (främre tänderna är åtskilda) eller mer sällan posteriort öppet.

Orsakerna till bettöppning varierar och kan vara funktionella, dentala eller skeletala. Vanliga orsaker är långvarig upprepad suckning eller tungryckning och andra mönster hos barn (tandfångande vanor, tungeceptorn), nässymtom som leder till munandning, och ontologiska faktorer som kvarvarande mjölktänder eller tandutbrottsfel. Hos vuxna kan bettöppning uppkomma i samband med slitage eller retraktion av tänder, tandförlust, periodontal sjukdom eller skeletala avvikelser mellan käkarna.

Diagnosen grundas på klinisk undersökning av bettens kontakter och överbitens storlek, tillsammans med bilddiagnostik som röntgen (panorama, cefalometri) för att bedöma tändernas och käkarnas relationer. Differentialdiagnoser inkluderar vertikal maxillär överledning och omfattande dentaleättningar.

Behandlingen anpassas efter orsak och svårighetsgrad. Mindre fall kan följas upp eller åtgärdas med funktionella övningar och habit-korrigerande åtgärder. Ortodontisk behandling med tandställning eller genomskinlig aligner kan förbättra tandsbryggan och occlusionen; i svåra skeletala fall kan kombination av ortodonti och kirurgi vara nödvändig. Efter avslutad behandling krävs ofta långtidsretention och uppföljning för att förebygga återfall.

Se även: okklusion, överbett, underbett, ortodonti.