behörighetsmodellerna

Behörighetsmodellerna är principer för hur ett IT-system styr vilka användare eller processer som får tillgång till resurser. Modellerna beskriver vilka kriterier som används för att fatta beslut om behörigheter och hur besluten tillämpas i praktiken. De är centrala för behörighets- och åtkomstkontrollen och syftar till att skydda konfidentialitet, integritet och tillgänglighet.

Diskretionell åtkomstkontroll (DAC) ger resursägaren rätt att själv avgöra vem som får tillgång. Beslutet baseras på ägarskapet och användarens relation till resursen. DAC är flexibel men kan leda till oönskad spridning av behörigheter i större organisationer.

Obligatorisk åtkomstkontroll (MAC) bygger på policyer där beslut om tillgång styrs av systemet utifrån användarens säkerhetsnivå och resursens klassning. Användaren har liten eller ingen frihet att ge bort behörigheter. MAC används ofta i högsäkerhetsmiljöer men är mindre flexibel.

Rollbaserad åtkomstkontroll (RBAC) tilldelar behörigheter till roller och kopplar användare till roller. Detta förenklar hantering i stora organisationer eftersom behörigheter uppdateras när roller ändras. RBAC underlättas ofta av principen om minst privilegier och tidsbegränsningar.

Attributbaserad åtkomstkontroll (ABAC) använder villkor baserade på användarens attribut, resursens attribut, handling och kontext. Besluten fattas enligt policyer som kan justeras under förändrade krav. ABAC är mycket flexibel i komplexa och dynamiska miljöer. Ofta kombineras ABAC med RBAC eller andra modeller.

Valet av behörighetsmodell beror på säkerhetskrav, regelverk och organisationens struktur. Många system använder hybridmodeller som kombinerar flera modeller för att uppnå både säkerhet och effektivitet.

---