avslutningskod

Avslutningskod, eller exit code, är ett heltal som ett program returnerar när det avslutar sin körning. Koden används av operativsystemet och av övergripande processer eller skript för att avgöra hur körningen slutade och om vidare åtgärder behövs.

Allmänt används 0 för att beteckna framgång medan icke-noll koder indikerar olika fel eller avbrott. Hur koderna tolkas varierar mellan system och applikationer. På Unix-liknande system är exitkoden vanligtvis 0–255, och om processen avslutas av en signal kan exitkoden reflektera detta, till exempel 128+signalnummer (exempelvis 130 för SIGINT). Program själva definierar oftast vilka koder som används inom sin kontext, och det finns inga universella standarder för vilka specifika nummer som betyder vad.

Så här används avslutningskoder i praktiken: i ett kommando i ett skal kan man läsa den senaste kända koden via variabeln eller specialvärdet (t.ex. i Bash är $? uppvärderad). I Windows-kommandotolken används %ERRORLEVEL% för att hämta den sista körda processen avslutningskod. I programmering kan koden returneras av main-funktionen (till exempel i C/C++), av System.exit i Java, eller via exit i Python och Node.js. Kodens dokumentation bör tydligt beskriva vad varje kod innebär och hur den används av angränsande skript eller tjänster.

Avslutningskoder är viktiga verktyg för felhantering och automatisering, men bör användas konsekvent och dokumenteras noggrant för att underlätta felsökning och underhåll.