avloppsreningsdirektiv

Avloppsreningsdirektivet, formellt Council Directive 91/271/EEC on urban wastewater treatment, är en EU-lag som reglerar insamling, behandling och utsläpp av avloppsvatten från tätorter och vissa industriella källor. Syftet är att skydda vattenmiljön och förbättra vattenkvaliteten genom att minska föroreningar och näringsutsläpp som kan leda till övergödning i sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten.

Direktivet omfattar tätorter med över 2000 befolkningsekvivalenter och gäller även vissa mindre samhällen om utsläppen påverkar recipienter. Det kräver att avloppsnät och reningsverk har tillräcklig kapacitet och att utsläppen uppfyller minimikrav på rening. Vanligtvis innebär det biologisk behandling (sekundär rening) och, i känsliga områden eller för vissa utsläpp, även kompletterande rening.

Medlemsländerna måste utse behöriga myndigheter, utfärda utsläppstillstånd och övervaka reningsverkens drift. Det är vanligt att kommuner och regionala vattenmyndigheter ansvarar för planering, byggande och drift av reningsverk samt för anslutning av bebyggelse till ledningsnätet. Direktivet kräver uppföljning och rapportering till Europeiska unionens kommission.

Införandet i Sverige har skett genom nationell lagstiftning och kommunal vattenförvaltning. Implementeringen har lett till byggande och modernisering av reningskapacitet, samt förbättringar av vattenkvaliteten i många vattendrag och kustnära områden.

Se också: Urban Waste Water Treatment Directive (91/271/EEC); vattenramdirektivet (2000/60/EC).