autoritäre

Autoritära system är en form av styre där makten är centraliserad hos en ensam ledare eller en liten grupp, och där politisk pluralism och medborgerliga friheter ofta är begränsade. Regimen kan hålla formella val, men konkurrensen är vanligtvis starkt kontrollerad och oppositionen förhindrad eller förtryckt. Rättsväsendet används som ett verktyg för att säkra makten snarare än att garantera rättigheter. Denna form av styre kännetecknas av begränsad insyn, restriktioner av pressfrihet och avsaknad av bred folklig mandatbildning.

Ordet autoritär härrör från franskan autoritaire, från latin auctoritas, “auktoritet”. Begreppet används inom statsvetenskapen för att beskriva icke-demokratiska styrformer där makten ligger hos en central auktoritet och där demokratiska institutioner har begränsad funktion.

Nyckelfunktioner inkluderar centralisering av beslut, begränsade eller kontrollerade val, ofta minskad pressfrihet, och ett rättsväsendet som används för att upprätthålla makten. Oppositionen kan vara laglig men marginaliserad, civila samhället försvagat, och övervakning eller repressalier förekomma vid kritik. Verksamheten präglas ofta av en stark säkerhets- eller partielit som styr nyckelinstitutioner.

Variationer finns inom autoritära regimer. Vissa är mer personalistiska, där en stark ledare står i centrum och lojalitet belönas; andra bygger på ett parti, en militär elit eller en administrativ apparat. Ekonomin kan vara planerad eller delvis marknadsbaserad, men politiska beslut fattas utan bred folkmedverkan.

Jämfört med totalitarism är autoritära regimer generellt mindre omfattande i kontrollen över samhällsliv och kultur, men de upprätthåller ändå betydande begränsningar av politisk frihet och mångfald. Begreppet används för att analysera både historiska regimer och samtida styren där val hålls men fria och rättvisa villkor saknas.