autentiseringar

Autentiseringar är processen att verifiera identiteten hos en användare, enhet eller tjänst innan åtkomst till ett system beviljas. Den skiljer sig från auktorisering, som bestämmer vilka rättigheter den verifierade identiteten får. Målet är att säkerställa att rätt personer eller enheter får tillgång till rätt resurser vid rätt tidpunkt.

Enkel ategori av bevis omfattar tre huvudtyper: något användaren vet (t.ex. lösenord), något användaren har (t.ex. en token eller mobiltelefon), och något användaren är eller gör (biometri eller beteendemönster). Modern autentisering kombinerar ofta flera av dessa i ett mekanismpaket som kallas flera faktorer authentication (MFA). Ytterligare faktorer som plats eller enhetens säkerhetstilstånd används ibland för att stärka säkerheten eller anpassa åtkomsten.

Vanliga metoder inkluderar lösenord, periodiska lösenordsrotationer, hårdvarutokens eller mjukvarutokens (t.ex. TOTP), biometri (fingeravtryck, ansiktsigenkänning) och WebAuthn/FIDO2-teknik. Push-bekräftelse och SMS-kod används också men anses mindre säkra om de hanteras ovarsamt. För organisering och samverkan används ofta federerade autentiseringar via standarder som OpenID Connect, OAuth 2.0 och SAML, där en identitetsleverantör (IdP) autentiserar slutanvändaren och en tjänst (SP) tillåter åtkomst.

Säkerhetsaspekter inkluderar phishing, credential stuffing och avlyssning. För att motverka risker föreskrivs MFA, starkt lösenordshantering, enhetstillförlitning och regelbunden övervakning samt loggning. Administrativt krävs livscykelhantering av användarkonton, registrering, återkallande och revisionsspårning.