arbetskraftsproduktivitet

Arbetskraftsproduktivitet, ofta kallad arbetsproduktivitet, är ett mått på hur mycket output som produceras per arbetsenhet. Vanligtvis används BNP per arbetad timme eller BNP per sysselsatt som mått. En högre arbetskraftsproduktivitet innebär att arbetskraften kan generera mer värde under samma tidsinsats.

Mätning och tolkning är centrala. BNP per arbetad timme fångar hur mycket som produceras per arbetad timme, medan BNP per sysselsatt varierar med antalet arbetstimmar och arbetsmarknadsstruktur. Jämförelser över tid och mellan länder kräver ofta justeringar för kalenderveckor, helger och säsong. Data hämtas främst från nationella räkneskaper och arbetskraftsstatistik, och mätningen påverkas av både real output och arbetskraftens sammansättning.

Bestämningsfaktorerna är multifaktorella. Produktivitetens nivå bestäms av kapitalstock per arbetare, teknologisk utveckling, utbildning och färdigheter, arbetsorganisation och ledning, infrastruktur samt institutionella ramar. Totalfaktorproduktivitet (TFP) fångar effekter som inte direkt beror på kapital eller arbetskraft, exempelvis innovation och effektivitet i produktionen. Långsiktigt påverkar dessa faktorer produktivitetsutvecklingen mer än kortsiktiga cykliska förändringar.

Användning och begränsningar. Arbetskraftsproduktivitet används för att analysera långsiktig tillväxt, livskvalitet och ekonomisk utveckling. Begränsningar inkluderar mätfel, skillnader i arbetstider och kvaliteten hos arbetet samt att måttet inte alltid fångar icke-kinetiska värden som kreativitet eller tjänsternas kvalitet.

Internationella jämförelser. Variationer i arbetstidslängd, arbetsmarknadspolitik och investeringar i forskning bidrar till skillnader i produktivitet mellan länder, vilket ofta granskas i policyarbete och jämförande studier.