applikationsprogrammeringsgränssnitt

Ett applikationsprogrammeringsgränssnitt (API) är ett avtal som definierar hur mjukvarukomponenter kommunicerar med varandra. API:er underlättar integration mellan program, tjänster och system genom att specificera vilka funktioner som finns, hur de anropas och vilka data som utväxlas. Gränssnittet kan vara lokalt inom ett program eller över nätverk mellan olika applikationer.

Det finns olika typer av API:er. Ett programspråks- eller bibliotets-API erbjuder funktioner som utvecklaren kan kalla internt i koden. Ett web API är åtkomligt via nätet och använder protokoll som HTTP/HTTPS medan data ofta utbyts i JSON eller XML. Vanliga arkitekturer för web API: REST, GraphQL och SOAP.

Viktiga konstruktionselement är resurser, endpoints, HTTP-metoder (GET, POST, PUT, DELETE), autentisering och auktorisation (t.ex. API-nycklar, OAuth 2.0), samt versionering och felhantering. Publicerade API:er betecknas som öppna eller offentliga; privata API:er används internt; partner-API:er tillhandahålls för samarbetspartners.

Dokumentation, SDK:er och testmiljöer stödjer utvecklare i att använda API:et. OpenAPI/Swagger är vanliga standarder för att beskriva gränssnittet. Säkerhet och prestanda övervägs genom rate limiting, säkra kommunikation och loggning. Genom versionering kan gamla klienter bibehållas medan nya funktioner läggs till.

Användningen av API:er främjar modulär arkitektur och snabbare integration mellan system men kräver underhåll, tydlig dokumentation och starka säkerhetsrutiner.