apikalområde

Apikalområdet är ett begrepp inom biologi som beskriver den spetsiga eller översta delen av en struktur där celler ofta uppvisar apikalt–basolateral polaritet. Begreppet används inom olika fält, särskilt inom epitelbiologi och växtfysiologi, för att avgränsa den region som står i kontakt med lumen eller med miljön utanför organismen.

I epitelvävnad är det apikala området den yta som vetter mot lumen eller kroppens yttre miljö. Den apikala membranen har ofta särskild proteintilldelning och specialstrukturer såsom mikrovilli eller flimmerhår (cilier). Tight junctions fungerar att skilja det apikala området från basolateralytorna och upprätthålla cellpolaritets. Funktioner i apikalområdet inkluderar absorption, sekretion och skydd mot miljöpåverkan samt sensation.

I växtbiologi används termen ofta för att beskriva spetsen av skott eller rötter där primär tillväxt sker. Apikalmeristemet består av odifferentierade celler som ger upphov till nya organ (blad, stammar, blommor) och bestämmer växtens längdutveckling. Apikalområdet hos växter omfattar även näraliggande zoner där celler delar sig och växer, och där organinitiering sker.

Användning i forskning inkluderar studier av proteiners lokalisering i det apikala membranet och hur polaritet uppbyggs och upprätthålls, samt jämförande studier mellan olika organismgrupper. Termen är därför användbar inom histologi, cellbiologi och botanik men dess exakta innebörd kan variera något mellan disciplinerna.