antikroppsproduktionen

Antikroppsproduktionen är den immunologiska processen genom vilken B-lymfocyter producerar antikroppar (immunglobuliner) som svar på ett antigen. Vid ett första möte med ett främmande ämne aktiveras B-celler av hjälpar-T-celler och antigenpresenterande celler, varpå de genomgår klonal expansion och bildar plasmaceller samt minnes-B-celler. Inom germinalcentrum genomgår B-celler somatisk hypermutation och class switch recombination, vilket leder till högre affinitet och förändring av antikroppens isotyp, vanligen från IgM till IgG, IgA eller IgE. Antikroppar binder specifikt till epitoper på antigenet och kan neutralisera patogener, neutralisera toxiner, opsonera för fagocytos och aktivera komplementsystemet.

I biologiskt försvar är antikroppsproduktionen central för det humorala försvaret och regleras av ett nätverk av cytokiner och cellytskontakter. Variation i produktionen mellan individer beror på genetisk bakgrund, tidigare exponeringar och immunologiskt tillstånd. I laboratorie- och kliniska sammanhang används både polyklonala och monoklonala antikroppar. Polyclonala antikroppar produceras av ett ensemble B-celler som svarar på antigenet och används i diagnostik och terapi; monoklonala antikroppar produceras vanligtvis i hybridomateknik eller rekombinant uttryck i cellkulturer och är specifika för en enskild epitope. Rekombinanta och humaniserade antikroppar produceras i CHO-celler eller andra expressionssystem för terapeutiska ändamål.