aneroidbarometrit

Aneroidbarometrit är ett barometerinstrument som mäter atmosfäriskt tryck utan vätska. Den använder en eller flera tunna metallkapslar som är vakuumförseglade; kapslarnas flexibla väggar expanderar eller kontraherar som svar på tryckförändringar och överför dessa rörelser via en mekanisk länk till en visare på en kalibrerad skala.

Historiskt utvecklades aneroidbarometern av Lucien Vidie på 1840-talet som ett mer kompakt alternativ till äldre vätskebaserade barometrar. Under åren har konstruktionen förbättrats och kapslarnas geometrier varierat samt tillägg av dämpning och överföringsmekanismer, vilket gjort aneroidbarometrar vanliga i väderstationer, fartyg och flyg.

Princippet bygger på att tryckförändringar minskar eller ökar kapslarnas volym, vilket avläses av ett mekaniskt kopplat system som flyttar en nål på en skala som vanligtvis anges i hektopascal (hPa) eller millibar. För precision används kalibrering mot ett referensbarometer och temperaturkompensation. Vissa instrument innehåller flera kapslar eller justerbara fjädrar för ökad känslighet och stabilitet.

Användning och begränsningar: aneroidbarometrar används främst för väderobservationer och som altimeter i flygning och bergsturer. De är små och robusta, men påverkas av temperatur, fukt och åldring, vilket kräver regelbunden kalibrering. De är vanligtvis mindre noggranna än moderna elektroniska barometrar eller kvicksilverbarometrar.

Idag ersätts ofta med elektroniska sensorer, men aneroidbarometern används fortfarande i vissa hushållsbarometrar, flygprojekt och som reservbarometer där mekaniska lösningar föredras.