kvicksilverbarometrar

Kvicksilverbarometrar är instrument för att mäta lufttryck med en kolumn av flytande kvicksilver. De består vanligtvis av ett långt glasrör fyllt med kvicksilver som är uppställt i ett kärl med kvicksilver, så att ytan i det öppna kärlet står i balans med atmosfärens tryck. Mot atmosfärens tryck pressas kvicksilvertavans kolumn och höjden på kolonnen uppdateras tills trycket i toppen skapar ett nästan vakuum. Höjden på kolonnen är ett mått på lufttrycket och mäts traditionellt i millimeter kvicksilver (mmHg).

Historik och namnfrågor: Den första praktiska kvicksilverbarometern uppfanns av Evangelista Torricelli 1643. Instrumentet gav upphov till beteckningen barometer (baros = tryck, metron = mått).

Användning och betydelse: Kvicksilverbarometrar har varit centrala inom meteorologi och barometriska mätningar sedan 1600-talet. Under lång tid var de standardinstrumentet för att registrera atmosfäriskt tryck. Idag används de i stor utsträckning främst i laboratorier, för kalibrering och som referensinstrument, medan moderna väderstationer oftare använder aneroida eller elektroniska sensorer i vardaglig användning.

Fördelar och risker: Kvicksilverbarometrar är mycket noggranna och stabila över lång tid. De kräver dock hantering av kvicksilver, vilket är giftigt, och instrumenten är skrymmande och känsliga för vibrationer och temperaturändringar. Säker hantering och ventilation är viktigt vid användning och underhåll.

Enheter och mått: Trycket mäts i millimeter kvicksilver (mmHg). Vid havsnivå motsvarar cirka 760 mmHg ungefär 1013 hPa, vilket ofta används som referensvärde för ett normalt atmosfärstryck.