kvicksilverbarometern

Kvicksilverbarometern är en klassisk barometer som mäter atmosfärstryck genom en kolumn av flytande kvicksilver i ett upp- och nedvänt glasrör. Trycket i omgivningen stöder kvicksilverkolonnen och kolonnens höjd är ett mått på lufttrycket.

Historik: Den uppfanns av Evangelista Torricelli år 1643 när han demonstrerade att lufttrycket kunde hålla uppe en kvicksilverkolumn, vilket lade grunden för mätning av väder och barometertryck. På 1600-talet bidrog även Blaise Pascal till förståelsen av hur höjd och temperatur påverkar höjden.

Konstruktion och funktion: Ett långt glasrör fyllt med kvicksilver sätts upp och vänds i en koppar- eller porslinskopp även den fylld med kvicksilver. När röret sätts i kopp bildas ett nästan vakuum i överdelen och atmosfärstrycket pressar kvicksilvret upp i kolonnen. Höjden mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg), även kallat torr; cirka 760 mmHg motsvarar en standardatmosfär vid 0 °C.

Användning och enheter: Kvicksilverbarometern var länge standardinstrument för meteorologi och för att kalibrera höjd och flygsträckor. Enheten mmHg eller torr används fortfarande i historiska data och i vissa laboratorier, även om moderna instrument ofta rapporterar tryck i hPa eller kPa.

Nackdelar och modern användning: Kvicksilver är giftigt och kan utsläpp sprida risker för hälsa och miljö, vilket gör instrumentet mindre lämpligt för dagligt bruk. Det kräver noggrann skötsel och temperaturkännslighet. Idag används oftare aneroida eller elektroniska barometrar i vardagliga sammanhang, medan kvicksilverbarometrar förekommer i museer och speciallaboratorier.