andrahandskällor

Andrahandskällor är källor som inte själva presenterar originalbevis eller förstahandsuppgifter utan istället tolkar, sammanfattar eller rapporterar information som kommer från andra källor. I svenska forskningssammanhang används ofta termen sekundärkällor för att beskriva material som analyserar eller kommenterar primärkällor, eller som ger översikter och sammanställningar av ett ämne. Andrahandskällor uppstår när information har förmedlats via mellanhänder, till exempel en lärobok som återger resultaten från flera primärkällor eller en nyhetsartikel som citerar talespersoner utan att svara direkt på frågan.

Exempel på andrahandskällor: översiktsartiklar, läroböcker, referensverk, biografier som bygger på andra källor, samt meta-analyser och forskningsöversikter. Journalistik som återger eller sammanfattar ursprungliga uppgifter kan också räknas som andrahandskällor när primära källor inte citeras direkt.

Värde och begränsningar: Andrahandskällor är användbara för att få överblick, sammanställningar och kontext. De kan spara tid och ge synteser över flera primärkällor. De medför dock risker för felaktigheter eller förvanskningar om mellanhänderna misrepræsenterar originalkällorna, om källorna är föråldrade eller bristfälligt granskade, eller om bias inte är tydligt redovisad.

Hur man hanterar andrahandskällor: bedöm källans trovärdighet, tydlighet i referenser och metod, och om möjligt spåra informationen till primärkällor eller till peer-reviewed sekundärkällor. Dokumentera vilka källor som används och varifrån uppgifterna härstammar, samt varna för eventuella begränsningar i tolkningen.